Om ms

Multipel Skleros (MS) är en progressiv, neurologisk sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet. MS påverkar människor på olika sätt och det är mycket svårt att förutsäga förloppet av MS. MS är inte smittsamt. MS är en nervsjukdom, inte en muskelsjukdom. MS är den vanligaste neurologiska sjukdomen bland unga vuxna. De allra flesta får sin diagnos, när de är 20-40 år. Det är mycket sällsynt att man får sin diagnos efter att man fyllt 60 år. Kvinnor drabbas nästan dubbelt så ofta som män. Det centrala nervsystemet består av hjärnan och ryggmärgen. Ordet multipel skleros betyder ”många ärr” och syftar på att det bildas ärr på flera olika ställen i det centrala nervsystemet. Ärren eller förhårdnaderna, även kallat ”placken”, kan man se t.ex. i en magnetröntgenbild i den insjuknades hjärna. Vid MS angriper de vita blodkropparna myelinskiktet i nervbanan och åstadkommer en inflammation. Myelinet fungerar som ett slags isoleringsmaterial, ett hölje, som omger nervfibrerna i centrala nervsystemet. För varje gång myelinet angrips, bildas det ärr, vilket gör att nervsignalerna transporteras allt sämre eller t.o.m. blockeras, vilket ger olika symptom. Efter ett angrepp som även kallas skov, sker en viss återuppbyggnad av myelinet, men nervtrådarna fungerar inte alltid lika bra som före angreppet. Besvären kan försvinna utan kvarvarande symtom eller också ge upphov till varierande grad av bestående funktionshinder. Graden av funktionshinder varierar mellan olika personer beroende på var någonstans i det centrala nervsystemet störningen uppstått. Sjukdomens förlopp varierar och det finns ingen möjlighet att i förväg bedöma den enskilda individens funktionsutveckling. MS är en s.k. autoimmun sjukdom. Kroppens eget immunförsvar, dvs de vita blodkropparna, uppfattar myelinet som kroppens fiende och angriper det och skadar det. MS-sjukdomens symptom är domningar och känselstörningar, nedsatt muskelförmåga i armar och ben, balans- och koordinationsproblem, synrubbningar och inkontinensbesvär. Många besväras av en ihållande svår trötthet som kallas fatique eller är känsliga för värme. De första symtomen kan komma långt innan läkarna känner till att det rör sig om MS. Ibland kan de första symtomen härledas fem till femton år tillbaka från det att diagnosen fastställts. Orsaken till MS-sjukdomen känner man ännu inte helt till. MS är inte direkt ärftligt, även om det finns släkter med ovanligt många MS-sjuka. Den brister ut av en samverkan mellan arvsanlagen och miljöfaktorer. Hos den finländska befolkningen har man kartlagt sju gener som utsätter att insjukna. Det finns inget direkt botemedel mot MS, men det finns bromsmediciner såsom interferon beta eller det nya glatirameracetat .Mycket tydligt syns sambandet i nordöstra Skottland, där det funnits mycket vikingar och MS förekommer lika utbrett som i Kyroälv-området. I Kyroälv-området förekommer MS två gånger så ofta jämfört med det övriga Finland. De minskar sjukdomsaktiviteten avsevärt. Forskningen är intensiv och nya och bättre mediciner kommer ut varje år. En vanlig missuppfattning är att MS alltid är en svårt invalidiserande sjukdom. Sjukdomsförloppet varierar individuellt och det går inte att förutsäga, men med dagens mediciner går MS att bromsa. Förekomsten av MS varierar beroende på var man bor. I norra Europa: Norden och på Brittiska öarna samt på områden, där befolkningen har nordeuropeiskt ursprung, i Nordamerika och i södra Australien är risken att insjukna i MS större jämfört med övriga delar av världen. I USA är MS vanligast på områden i Minnesota, där det bor människor med finländskt ursprung och i södra Kanada. I Asien och i Afrika är sjukdomen ovanlig.  Fastän MS inte är direkt genetiskt betingad så anser en del forskare att det genetiska arvet efter vikingarna ser ut att ha betydelse vid förekomsten av MS-sjukdomen i Norden och i nordöstra Skottland, där vikingarna haft stor inverkan på av befolkningsutvecklingen där. De färskaste forskningsresultaten tycks tyda på att arvsanlagens betydelse på sjukdomens regionala förekomst i Finland är större än man tidigare antagit. I Finland förekommer MS betydligt mycket i Österbotten, i Eura- och Kumoälvarnas övre regioner i Satakunda samt i nordöstra Nyland. I synnerhet i Kyrolandet i de finskspråkiga Sydösterbotten är förekomsten av MS-patienter mer än dubbelt så hög jämfört med landet i genomsnitt. I det finskspråkiga Sydösterbotten (Etelä-Pohjanmaa) har det anrikats genformer, som man hittat hos regionens MS-patienter. Enligt forskare tyder det på att till området har det vandrat med den rätt ringa ursprungsbefolkningen gener som utsätter att insjukna i MS. Under generationer har genförändringen anrikats på området dit det flyttat rätt lite nya människor. Till Kyrolandet har folk flyttat på 1200-talet i synnerhet från Eura- och Kumoälvarnas övre regioner, där förekomsten av MS är exceptionellt allmänt. Man vet att befolkningen i Eura- och Kumoälvarnas övre regioner har haft mycket kontakt med vikingarna för ca 1000 år sedan. Även på annat håll i Europa har man konstaterat ett samband mellan förekomst av MS och vikingabosättningen.

Logo